Det
är så enormt lite känt om kinesisk medicin i Väst.
Jag
är i Peking igen för att träna för ett vandrande bibliotek av
kinesisk medicin, en bit av historien som gladlynt lever och delar
med sig av 51 år av klinisk erfarenhet av kinesisk medicins
akupunktur. Det är enormt, otroligt, förbluffande, den här
möjligheten att träna för någon som har arbetat med det så
länge.
Dr
Wang Juyi gick ut den första universitetsklassen till doktor i
kinesisk medicin. Sex år lång, följd av hans AT-tjänstgöring och
fortsatt arbete på sjukhusen resten av livet fram till nu. Han
arbetar mindre, men arbetar fortfarande på både sjukhus och sin
egen klinik, fast han är 77. Och han lär ut sin egen forskning och
systematisering från ett halvsekel av kinesisk medicin till oss som
är hans elever.
I
Kina är den riktiga akupunkturen, den från kinesisk medicin,
statlig sjukvård. Sjukhus som bara arbetar med akupunktur och
kinesisk örtmedicin är enorma, med hundratals läkare och
sjuksköterskor och tusentals patienter i alla möjliga mottagningar
och avdelningar, precis som för västerländsk medicin. Det finns
sjukhus som bara arbetar med kinesisk örtmedicin och ingenting
annat. Sjukhuset Dr Wang arbetar på och där vi tränar är känt
som Pekings akupunktursjukhus på grund av sitt stora fokus på det,
och det har 500 bäddar.
Många
av sjukhusen i Kina kombinerar västerländsk och kinesisk; ena
flygeln används av personal specialiserad på västerländsk
medicin, den andra av personal specialiserad på kinesisk medicin.
Man försöker inte göra varandras jobb utan göra det man har solid
utbildning i för patientens bästa. Sedan skickas patienterna mellan
de båda sidorna beroende på vad de behöver, så man använder båda
sidornas kunskap till max för att patientens hälsa ska bli bättre.
Den
här gången var jag med på ännu en konferens på sjukhuset där Dr
Wang har sin egen diagnostikavdelning där han tränar mig och andra
läkare i kinesisk medicin specifikt i fördjupad diagnostik. I
konferensrummet satt det lika många läkare i kinesisk medicin som
finns i hela Sverige.
Jag
pratade med en av Dr Wangs elever om hans egna erfarenheter. Han var
en ung läkare, inte trettio än.
”Jag
gick åtta år sammanlagt,” förklarade han. ”Heltid, på
universitet. Sedan hade jag min läkarlegitimation i kinesisk medicin
för akupunktur och örtmedicin. Sedan dess har jag arbetat på det
här sjukhuset.”
”Vad
arbetar du med nu?”
”Nu är jag specialiserad på en stroke-avdelning här på sjukhuset. Vi tar emot efter akutbehandlingen från västerländsk medicin för att behandla eftereffekterna, med akupunktur, örtmedicin och tuina. Du får ursäkta att jag är lite trött, jag hade mitt nattskift igår.”
”Nu är jag specialiserad på en stroke-avdelning här på sjukhuset. Vi tar emot efter akutbehandlingen från västerländsk medicin för att behandla eftereffekterna, med akupunktur, örtmedicin och tuina. Du får ursäkta att jag är lite trött, jag hade mitt nattskift igår.”
”Om
du bara anar hur lite folk i Väst vet om kinesisk medicin,”
suckade jag.
”Jaså?
Verkligen?”
”Ja.
Det är så nytt där.”
”Så
de känner inte till det?”
”Nej. Det vanligaste är sjukgymnaster som går 25-30 dagar utbildning i mycket grov, förenklad akupunktur. Sedan får de arbeta med den på sjukhusen.”
”Va? Det är ju ingenting!” Han skrattade nervöst.
”Nej. Det vanligaste är sjukgymnaster som går 25-30 dagar utbildning i mycket grov, förenklad akupunktur. Sedan får de arbeta med den på sjukhusen.”
”Va? Det är ju ingenting!” Han skrattade nervöst.
”Jag
vet. Samma för barnmorskor. De gör det på gravida kvinnor efter
mycket kort utbildningstid.”
Läkaren
tittade på mig med ett nervöst, artigt leende som kineser använder
när de är mycket obekväma. ”Men här måste du ju vara
specialiserad akupunkturläkare inom gynekologi innan du får sätta
nålar på gravida kvinnor!”
”Jag
vet.”
”I
Kina får du inte göra akupunktur på patienter utan
läkarlegitimation som akupunkturläkare inom kinesisk medicin. Vet
de så lite?”
”Ja.
Det är så nytt. Bara femtio år, av alla tusentals år här.”
Sedan
försvann vi in i en spännande diskussion om de klassiska medicinska
texterna inom kinesisk medicin, och hur lite studiet av dem betonas i
västerländska akupunkturskolor medan alla tvingas fördjupa det i
Kina.
Dr
Wang. 51 år av klinisk erfarenhet inom kinesisk medicin. På de
statliga sjukhusen har de 50 patienter om dagen om det är en långsam
dag – och upp till hundra om den är riktigt full. Alla dessa
patienter, all denna hjälp, och systematiserad forskning inom vad
som fungerar och hur det fungerar. Det har varit Dr Wangs liv. Och än
idag, varje dag på kliniken eller sjukhuset, så ser jag honom vara
passionerat engagerad i varje patient och i att hitta exakt rätt
plats för punkterna, fast han måste ha gjort det så många gånger
innan.
Sex
dagar i veckan, femtio till hundra patienter om dagen. Och han är
fortfarande intresserad och vaken när han diagnostiserar dem, han
letar fortfarande engagerat på varje patient för att vara säker på
att hitta rätt plats för punkten, för att behandlingen ska ha full
effekt för deras hälsa.
Daniel
Skyle © 2014