fredag 18 april 2014

Resebrev 9 från Kina med gamla akupunkturläkare, McDonalds, tysta taoister och en stilla kaffe på morgonen i Pekings förorter




Att gå genom Pekings gränder nattetid är en magisk upplevelse.

Hutong, de gamla gränderna, är en labyrint av låga byggnader, dörrar och prång, ungefär som att gå i en medeltida europeisk stad eller i Diagon Alley i Harry Potterböckerna.

Drömlikt, det är drömlikt. Jag är på väg tillbaka från att ha suttit och gått igenom patientanteckningar på en Starbucks, där jag också satt och skrev resebrev, och går tillbaka en två timmars promenad till hotellet genom hutongerna. Det är natt. I gränderna.



Dörröppningar ut mot de större gatorna lyser; man ser människor sitta därinne och ha sina liv fullt synliga för människorna som går förbi bara en meter utanför. Det är nästan som om det inte finns något ”utanför” i hutongerna; allting är innanför.

Jag ser affärsinnehavare som har affärer som bara är hål i väggen; så här sent sitter de därinne och äter omgivna av hela sin familj. Risskålar och större skålar med mat syns bland skratt och viftande ätpinnar på bara några kvadratmeter.

I en affär står affärsinnehavaren utanför och tittar på mig. Han äter ett äpple och tittar på utlänningen.



Längre ner finns en slaktare som är öppen bredvid några stånd med mat. Barn springer runt här, och familjer. Alla stirrar på mig när jag dyker upp ur mörkret och sedan försvinner igen. Någon säger ”Utlänning!” men jag är redan borta.

Jag vandrar, vandrar genom hutongerna på natten.

I ett hål i väggen ser jag ett rum, ett längre rum som bara leder till ett litet rum bakom. Golvet är helt täckt av sovsäckar, tio-tolv av dem, och en man håller på att byta kläder därinne, upplyst av lysrörsljus.



Det är som att gå i en medeltida stad. Livet är innanför; utanför finns inte här. Alla vet vilka alla är, alla lever intill varandra, på varandra; mycket lite är intimt här, millimetrar från andra människor.

Jag går vidare, blir omkörd av en moped som tutar i mörkret; förvånar nya grupper med familjer och affärsinnehavare, vinkar åt barn innan västerlänningen försvinner igen.



Lysande dörrar i mörkret; enstaka fönster, men många mörka hus och långa mörka gator i hutongernas virvarr av gränder och prång.

Dr Wang, som bott i Peking nästan hela sitt liv, och arbetat med akupunktur här i ett halv sekel, använder mångmiljonstaden i många av sina liknelser om hur akupunktur, meridianer och akupunkturpunkter fungerar. Jag undrar vad han skulle säga att hutongerna är. Kanske livet.




Daniel Skyle © 2014