fredag 18 april 2014

Resebrev 13 från Kina med gamla akupunkturläkare, McDonalds, tysta taoister och en stilla kaffe på morgonen i Pekings förorter


Jag tänkte vi skulle titta på några viktiga detaljer inom akupunktur, nämligen diagnostiken för akupunktur. Så mycket hänger på diagnostiken i kinesisk medicin och många andra saker som är osynliga för patienten, men som är kritiskt viktiga för att ge en bra behandlingseffekt. Del av dem är bland annat Dr Wangs egen specialisering på diagnostik under hela sitt liv inom kinesisk medicin.

För att det ska vara riktig akupunktur behöver (minst) följande diagnostekniker vara med. Vi kollar helt enkelt på dem en efter en. Du kan också läsa mer om dem i kapitlet om kinesisk medicin i boken Taoismen – Förändringens Tradition, av Daniel Skyle, som går att beställa direkt på daniel@smallchange.se.


1) Akupunktörens arbete med sitt eget sinne, hjärta, och egen hälsa. Detta är alltid steg 1. Klinisk kunskap är förstås en självklarhet, men efter det måste akupunktören alltid arbeta med sig själv också. Vanligast klassiska tekniker för det är att man behöver stabil qigongträning, fast nästan hellre meditationsträning – meditationsträning från andliga traditioner i Öst innehåller oftast tekniker för hur man gör sitt eget hjärta renare, klarare, och mer barmhärtigt, vilket är enormt viktigt i det här jobbet. Qigong ger bättre fysisk hälsa men inte nödvändigtvis ett godare, renare hjärta.

2) Att lyssna på patientens röst. Detta är när de ringer (här i Väst) eller vandrar in på sjukhuset (Kina). Jag tar personligen aldrig en patient utan att prata med dem på telefon, för det finns tekniker som lär en att höra på deras röst vilka problem de har med sina inre organ, i olika balans, och på så sätt ge en första indikation för diagnostiken.

3) Kontakten med patienten när de kommer in i rummet. Här måste man medvetet ha en vänlighet och barmhärtighet med dem. Det finns tekniker för detta inom Klassisk Kinesisk Medicin, även om de teknikerna sällan är kvar i den moderniserade TCM, Traditional Chinese Medicine (xueyuanpai på kinesiska) den senaste versionen av kinesisk medicin som skapats från 1950-talet och framåt.

4) Att ställa frågor. Det här ett separat diagnosområde i kinesisk medicin. Frågorna ställs på olika sätt för att få fram exakt information samtidigt som man återigen lyssnar både på patientens röst och på hur de beskriver sina hälsoproblem. Detta ger mer information än innan, och hur de beskriver sina problem säger mycket om deras shen, deras sinne och känslor. (Du kan läsa mer om begreppet shen i den här bloggposten: http://www.acupractitioner21.blogspot.se/2013/12/akupunktur-och-hur-vi-laker-lakekrisen.html)

5) Egentligen görs de flesta av de här punkterna samtidigt, hopvävda, under behandlingstillfället. Och punkt 5 gäller pulsdiagnostik, en basteknik inom diagnostiken i kinesisk medicin.
Pulsdiagnostik i kinesisk medicin är ett stort, precist system, mycket annorlunda mot hur man tar puls i västerländsk medicin.

Akupunktören eller akupunkturläkaren tar puls på tre platser och tre djup på handleden. Man lägger tre fingrar mot huden och känner sedan med en mängd olika tekniker både på ytan och på flera olika djup – litegrand som att se någon spela piano, på sätt och vis.

Varje plats och varje djup av de nio är bland annat länkade till energin och balansen i olika inre organ. Genom att känna på dem får akupunktören en karta över patientens hälsa. Man får också ut en mängd olika information från hur de nio platserna väver ihop med varandra eller inte, och hur de väver ihop med pulserna på den andra handleden.

Dessutom finns det olika så kallade pulskvalitéer, det vill säga sätt som pulsen känns på, litegrand som hur olika sorters tyg känns. I vanlig kinesisk medicin finns 28 av dessa, medan Klassisk Kinesisk Medicin använder både fler och många fler sätt att ta puls på än det som standardiserats i kinesisk medicin idag.

Pulstagning är en självklarhet i kinesisk medicin. Man tar det alltid, och tar det ofta dessutom under behandlingen för att kolla att en specifik puls blir bättre som planerat, och efteråt, för att se att behandlingen hade effekten man ville. Om någon ger dig akupunktur utan att först ta pulser vet du automatiskt att det inte är den fulla akupunkturen från kinesisk medicin.

De tidigaste manualen för pulstagning kommer från Neijing, den tidigaste medicinska textboken i Kina från 300 f. Kr, och fördjupas sedan rejält i Nanjing, Klassikern för Svåra Frågor, som kommer ut ca 200 e. Kr. (Du kan läsa mer om de medicinska texterna i resebrev 8).

Att bli skicklig på pulstagning tar mycket lång tid. Och någon som är verkligt skicklig på det kan utläsa enorma mängder information om en patients hälsa genom att ta deras pulser.

6) Palpering av meridianer, jingluo zhenduan.

Detta är del av min lärares, Dr Wang Juyis, system. Han har specialiserat sig på det och forskat i det, fördjupat det, raffinerat det, under hela sitt arbetsliv umder ett halvsekel i kinesisk medicin på de statliga sjukhusen i Peking.

Palpering av meridianer är del av grundstenarna i kinesisk medicin – och finns, detaljerat beskrivet, i flera av de tidigaste medicinska klassikerna. Sedan har det i olika sekel försvunnit på grund av dåvarande inställning till beröring, och den senaste sådan var kommunismens effekt på samhället i Kina. Dr Wang är mycket känd i Kina för att ha blåst liv i traditionen igen.

I Japansk Kinesisk Medicin, JKM, så har palpering av meridianer och för magen varit mycket levande hela tiden verkar det som, och fortsätter vara det än idag.

Palperingen av meridianerna ökar både precisionen för diagnostiken, själva behandlingseffekten, och skapar dessutom en mycket värdefull starkare psykosocial läkning i kontakten mellan akupunkturläkaren och patienten. Patienten får en stark känsla av att de faktiskt blir sedda och mötta medan man känner på och palperar deras meridianer.

Här är en snabb översikt över systemet för palpering av meridianer Dr Wang lär ut:

1) Att observera meridianerna (titta på huden för förändringar på de olika meridianerna)

2) Att palpera blodflöden (inklusive att ta den vanliga pulsen)

3) Att palpera längs meridianernas vägar

4) Att pressa på dem

5) Att använda lätt beröring med handflatan


De teknikerna använder man sedan inom diagnostiksystemet på fem olika sorters vävnad:

1) Hud

2) Senor

3) Muskler

4) Blodflöden

5) Ben


Del av hans system är också hur man hittar var den faktiska punkten är. I många akupunkturkurser lärs det ofta bara ut att titta på bilden, ”där är punkten, sätt en nål där”.

De mer avancerade och noggranna kurserna lär ut hur man känner efter var den faktiska punkten är. Dr Wang har sedan dessutom specialiserat sig på hur man hittar exakt var punkten är, baserat på patientens kroppsbyggnad och fysiologi. Punkter kan flytta sig ganska rejält från var de förväntas vara, och akupunktören måste träna sig i hur man hittar dem och öppnar dem innan man sätter en nål om behandlingen ska fungera som det är tänkt i den gamla kinesiska medicinen.

När Dr Wang gick ut 1962 hade han också blivit itutad att punkterna fanns där diagrammen i böckerna sade. Han upptäckte snabbt att det sällan stämde med verkligen, men att akupunkturläkarna satte nålar ändå, vilket gjorde att behandlingarnas effekt blev betydligt sämre än vad de borde vara.
I och med att han hade så enorma mängder patienter kunde han forska på så många hela tiden, och började systematisera hur man egentligen hittade punkterna på människor baserat på deras fysiologi och ålder.
Efter att man hittat punkten måste man sedan kaixue, öppna den, innan man sätter en nål där. Det gör man genom olika massagetekniker som lärs ut i den gamla kinesiska medicinen.

Utöver en del resor utomlands för att lära ut så har Dr Wang bott i Peking hela sitt liv. Många hans liknelser om kinesisk medicin bygger på den enorma staden som omger honom. Det här sade han i en intervju jag gjorde med honom för en tidning i England:
Att hitta den korrekta placeringen för en punkt är som när du ska träffa en vän i deras lägenhet. Många akupunktörer använder mycket generella adresser när de är mindre noggranna med var punkten är. Men det är stor skillnad mellan att vara i rätt kvartér, på rätt gata, eller faktiskt knacka på dörren där din vän bor.”


7) Att fundera ut vilka punkter som ska användas baserat på diagnosen.

Detta kräver enorma mängder kunskap om akupunktören ska vara skicklig på det. Med den nya kinesiska medicinen har det blivit allt vanligare med så kallade protokoll – helt enkelt inlärda listor på punkter som ska användas för olika generella diagnoser. I många skolor både i Kina och Väst bara memorerar eleverna dessa, ofta utan att ha forskat i vad ens en av de punkterna verkligen kan hjälpa patienten med.

Detta är delvis en influens från västerländsk medicin in i den kinesiska, ungefär som att ge ett läkemedel för en diagnos.

De äldre systemen är mycket mer komplicerade att använda, och kräver betydligt med studier än så. Där studerar man vad varje punkt faktiskt gör för en patient, hur den påverkar deras hälsa och vad den har för effekt både nu och framåt i tiden. Sedan studerar man exakt hur den interagerar med olika andra punkter för att skapa en synergi-effekt – så kallade peixue, punktpar, ännu en av Dr Wangs specialiseringar.

I de äldre systemen används inte protokoll. De är för mekaniska. Man baserar allt mycket mer organiskt och levande på diagnostik, palpering och hur patientens shen är just då, men att lära sig den kunskapen tar mycket lång tid, och många föredrar att memorera protokoll för att skapa en generell förbättring istället.


8) Att hitta punkten. Se kommentaren ovan under punkt 6.

9) Att öppna punkten innan nålsättning. Kaixue, att öppna punkten, görs genom specifika massagetekniker. Om man sätter en nål innan det så är det lite som att gå hem till din vän klockan tre på morgonen och banka på deras dörr med en hammare. Chansen är stor att han eller hon dels inte öppnar (patientens system är spänt och okomfortabelt) och dels blir rejält arg på dig (patientens sinne, kropp och nervsystem är spända och stängda och godkänner helt enkelt inte att behandlingen sker, vilket gör att behandlingseffekten blir minimal).
Djupet man sätter nålar är enormt precist i riktig akupunktur. Det varierar från en millimeter ner till 1.5 centimeter eller mer, men beror helt på vilken punkt det är och på patientens hälsa. Svaga eller sjuka patienter ska ha vissa sorters nålsättning; starka och ganska friska patienter ska ha annan. Fel sorts nålsättning på fel patient försämrar behandlingseffekten och kan i det korta loppet försämra deras hälsa istället.

Att öppna punkten är enormt viktigt för att akupunktur ska fungera som det är tänkt.

10) Att patienten sitter eller ligger med nålarna i. De bör då vara i en miljö som är lugnande och läkande för dem, vilket går in på hur man sätter upp och inreder sin klinik.

11) Manipulation av nålarna. Man manipulerar nålarna på en mängd olika sätt för specifik effekt, och det ligger lång träning bakom det hos någon som använder riktig akupunktur. Det är mycket viktigt att man gör det på rätt sätt och tillsammans med patientens system. Det ska aldrig göra ont. Om man gör det som om man justerar spikar man satt i dem kommer de givetvis varken att slappna av eller få vidare bra effekt från behandlingen. Tvärtom, chansen är stor att den gör ont och har minimal effekt.

12) Avslutning. Det finns specifika sätt att ta ut nålarna för olika effekt. Och samtidigt är det här man kan använda olika tekniker med sitt eget sinne och system för att låta patienten fortsätta vara avslappnad och smälta behandlingen. Om det går för fort eller är abrupt blir deras system ofta chockat och stört, vilket påverkar både behandlingen och patientens relation till akupunkturen.

Övergången bör vara smidig, trevlig och mjuk, och patienten bör gärna ha chansen att sitta kvar i väntrummet om de vill, så att de hinner landa med behandlingen istället för att rusa ut.


Alla de här punkterna plus enorma mängder mer information ingår i riktig akupunktur. Jag skriver ner dem här i samband med resan, för en av de få nackdelarna med akupunktur är att den ser alldeles för enkel ut på ytan – vet man inte vad som bör pågå under ytan tror man lätt att det räcker med att hålla i en nål för att arbeta med akupunktur.

Två bra citat från Dr Wang blir jättebra som avslutning. Det är ord från en man som vigt hela sitt liv åt akupunktur i kinesisk medicin, och i att forska i den för att kunna hjälpa patienterna ännu bättre. Fram till 65 års ålder behandlade han ofta 80-100 patienter om dagen, sex dagar i veckan, på Pekings akupunktursjukhus, och han har fortsatt arbeta med det aktivt på olika kliniker och sjukhus de flesta dagar efter det också. Nu är han 77.

Gör aldrig misstaget att tro att använda många akupunkturpunkter är bättre. Det kan vara ganska skadligt för kroppen.”
– Dr Wang Juyi, översatt av Daniel Skyle © 2013

Livet är som ett bra instrument. Du måste spela det väl. Att sätta nålar är som att spela fiol: en öm, mycket raffinerad rörelse. Du ska inte sätta nålar i vävnad utan mellan vävnader. Om du har den rätta tekniken när du spelar fiol så kan du också skapa de vackraste ljuden.”
– Dr Wang Juyi, översatt av Daniel Skyle © 2013


Daniel Skyle © 2014