fredag 12 april 2013

Resebrev 2 från en akupunkturresa till Kina (med lite taoister inblandade)


Dr Wang Juyi, som jag fortsätter min träning för i Kina, har arbetat med kinesisk medicin i 51 år i år. Han började studera ämnet för 56 år sedan...och han är dessutom en av de få som arbetar fortfarande som gick ut första universitetsklassen för akupunkturläkare någonsin – år 1962.
 
Dr Wang har alltid haft ett mycket aktivt sinne som ställt frågor och viljat forska allt djupare i hur man får akupunktur att fungera så effektivt som möjligt, med länkar och ännu djupare förklaringar till de klassiska texterna som formar hela traditionen. I Väst är bara ett litet fåtal av dem översatta från kinesiskan, och ingen översatt tillsammans med den enorma mängden klinisk kunskap en lärling sakta skulle få lära sig under åren av studier hos en läkare innan han eller hon sätter upp sin egen klinik. (Jag intervjuade precis Dr Wang ännu en gång för en artikelserie i tre delar. Den här gången pratade han just om sin studietid, en period då kinesisk medicin för första gången började läras ut som universitetskurs – och alla hans lärare var tränade i teknikerna före revolutionen, i äldre kinesisk medicin än vad som är vanligt idag. Första delen i serien har gått i tryck, och kommer att publiceras på min blogg, www.acupractitioner21.blogspot.com när tidskriften i England lämnat diskarna).
Dr Wang har blivit känd i Väst tack vare sin bok Applied Channel Theory in Chinese Medicine, gjord med två av hans amerikanska lärlingar, och för att specialisera sig på två saker som är mycket ovanliga: en djup kunskap och forskning inom hans system för diagnostik där man känner på meridianer (jingluo zhenduan), och genom det som kallas punktpar.
 
Att palpera meridianer, vilket innebär att känna på dem med flera olika tekniker för att se om det är några förändringar på dem, går tillbaka till de klasisska texterna i kinesisk medicin. Sedan dess har tekniken använts kontinuerligt, men i olika sekel under de tvåtusenfemhundra åren varit mer eller mindre spridd. Under 1900-talet var den nästan helt borta i Kina (även om ett annat system för det existerat hela tiden i Japansk akpunktur), och Dr Wang var nyfiken på att få förklaringar hur han kunde få behandlingarna att fungera bättre än de hans lärare lärt honom. Det var ett för stort gap mellan teorin i klass och praktiken på klinikerna – kunde diagnosen av meridianerna vara nyckeln?
 
Han började forska i ämnet. Och tog chansen att forska på de 50-100 patienter om dagen han sedan hade, sex dagar i veckan, varje vecka, året runt, som akupunkturläkare på de statliga kinesiska sjukhusen. Sedan dess har han ägnat hela sitt liv åt att fördjupa kunskapen, och skapat ett eget, mycket detaljerat system för hur olika sorters förändringar på meridianerna är länkade till olika problem i organet de länkar till.
Dr Wangs andra specialisering har varit punktpar. En akupunkturpunkt kan vara en hel värld av klinisk effekt och betydelse i hur den länkar till resten av patientens sinne och kropp, och hur den har effekter i det korta eller långa loppet. Detta expanderar sedan när man lägger till en annan punkt, och ännu mer ju fler punkter man blandar in. Punktpar är forskningen i hur två specifika punkter väljs ut för att ge en unik synergi-effekt på grund av sina funktioner. Dr Wang har haft detta som sitt andra intresse-område hela livet, och testat på den enorma mängden patienter han haft. Nu har han ett lexikon av olika punktpar som alla testats tusentals gånger av honom; vissa är samma som funnits i årtusenden, andra av de gamla har han testat och insett inte längre funkar så bra i klinik – eller, säger han ärligt, i varje fall inte så att han kan få dem att fungera bra. Åter andra är hans egen uppfinning, från tusentals tester av vad de punkterna gjorde ihop.
 
Varje punkt berättar för patientens system att göra någonting. Ju färre punkter, desto lättare är det för systemet att ta till sig informationen och följa den för att läka. Ju fler punkter, desto mer blir det som en kör av människor som skriker åt en på en tågstation; kaotiskt, högljutt, stressande, och mycket mindre chans att patientens system kan plocka upp klar information för läkning ur det.
 
 



Daniel Skyle © 2013