lördag 13 april 2013

Resebrev 12 från en akupunkturresa till Kina (med lite taoister inblandade)


Ännu en dag med efterforskningar i Xi´an.
 
Jag åker, buss, taxi, går till fots. Att ta sig till en plats för att titta på den kan ta två timmar här i Kina; resan till Loguantai igår tog två och en halv timme på en skumpig överfull buss som cirklar bergen genom små dammstäder på landet. Det tog 41 minuter innan bussen ens lämnade stadsgränsen.
 
Xi´an har ungefär 11 miljoner invånare – hela Sverige och cirka två Stockholm nedhällda i samma stad. Och all den resetiden är innan man hittar folk och börjar prata med dem, ännu mindre gör riktiga intervjuer och efterforskningar. När jag väl var framme vid Loguantai gick jag och köpte mat tvärs över vägen innan jag gick in i vad som sedan visade sig var Disneyland för Taoismen. Längs den dammiga vägen där det gick enstaka bilar och lastbilar, stod en hel rad med matstånd med mycket förvånade kvinnor bakom dem när en västerlänning kom strosande i dammig grön jacka och lika dammig ryggsäck. Jag undrar om det någonsin varit en annan västerlänning där – det lät inte så på dem. Jag köpte mat hos en av dem, en lokal soppa av nånsort med ett bröd där fyllningen verkade bestå bara av starka kryddor. Efter att ha ätit och betalat fem kronor för maten gick jag över till det som tyvärr fortfarande kallas Loguantai. Men, låt oss glömma den sorgliga historien: idag stannade jag i Xi´an. Egentligen hade jag tänkt åka tillbaka till Baxiangong, De Åtta Odödligas Tempel, men började med att åka till Wolongsi, Den Sovande Drakens tempel, som varit både taoistiskt och buddhistiskt under seklenas gång.
 
Idag är det buddhistiskt, och en buddhistisk energi mötte mig när jag steg innanför grindarna. Det tog lång tid att ta sig hit med; med stadsbuss i Xi´an från mitt vandrarhem, plus promenad, tog det en och en halv timme av konstant rörelse innan jag kom fram till en liten sidogata, vandrade nerför den och där hittade templet mittemot Xi´ans Holiday Inn. Jag gick in och strosade runt. Wolongsi var ett trevligt litet tempel; precis som de flesta andra en serie innergårdar med portar och olika små tempel i. Men det var mycket mer träning här än i Baxiangong; jag hörde en grupp nunnor mässa sutror från ett öppet fönster, och när en träklocka ringdes i kom en strid ström av gråklädda buddhistiska munkar ut ur templena och gick iväg för meditation.
 
Jag passade på att fråga en man som stod och pratade med en äldre munk. Det visade sig att han pratade lite engelska, och det hela ledde till att han ringde sin syster som pratade mer, och de ringde två engelsklärare vid universitetet där systern jobbade, och det hela blev en lunch och en hel eftermiddag med diskussioner om buddhism och taoism, Väst och Öst, genom två språk och två översättare som aldrig hört de flesta av termerna de skulle översätta. I morgon ska jag ut i Zhongnanshan och träna själv en stund, sedan tillbaka till Xi´an för att hinna om Baxiangong igen för att prata med mina kontakter och se om jag kan träffa den ansvarige för Shanxis Daoist Association innan jag åker.
 
På fredag kanske jag åker till Huashan, det andra närmsta heliga berget, känt för sina eremiter och träning, men också för sina mycket svåra klättringar upp. Huashan – Blomsterberget, för att de fem topparna ser ut som en blommas blad – var tidigare ökänt för sina enormt svåra klättringar. En del rutter upp gick längs stegar fastnaglade direkt i berget, eller längs kanter där man hade fem centimeter att stå på bredvid djupet ner. Munkarna och nunnorna där ansåg att klättringarna var del av deras egen träning: det gjorde att man snabbt rörde sig förbi att vara rädd för döden.
 
Nuförtiden är det också turistifierat...som de flesta större tempel i Kina. Det kostar 180 kronor bara att få komma in till tempelområdena på Huashan...där en middag med flera rätter går på ca 30. En kabelvagn upp har installerats för att göra det säkrare och den kostar 160... Turism och pengar har flyttat in, Dao och träning har flyttat ut. Vem vet, det kan hända att eremiterna flytt ända till vad som sägs vara uppkomstplatsen för Taoismen för många tusen år sedan – Kunlunshan, Kunlunbergen, utlöparna till Himalaya.


Daniel Skyle © 2013